Landets statsskick
Swaziland är en absolut monarki där kungamakten är ärftlig, monarken utser landets regering och äger all mark i landet. Den nuvarande monarken heter Mswati III och är född 19 april 1968.
Parlamentet består av två kamrar. Underhuset (nationalförsamlingen) har 65 ledamöter, tio av dem utses av kungen, som ofta väljer sina egna släktingar. Övriga ledamöter utses i allmänna val enligt ett komplicerat tvåstegssystem (tinkhundla) vart femte år. Bara kungatrogna hövdingar kan nominera kandidater. Överhuset, senaten, har 30 ledamöter, varav 20 utses av kungen och 10 av nationalförsamlingen. Nationalförsamlingen ska stifta lagarna, men kungen har rätt att lägga in sitt veto mot alla lagförslag. Han kan också när som helst upplösa parlamentet.
På lokal nivå styr traditionella församlingar, tinkhundla, som leds av hövdingar.
1968 blev Swaziland självständigt från det brittiska protektoratet och sedan dess har det pågått en maktkamp mellan kungafamiljen och oppositionspartier som vill begränsa kungens makt. De skedde ett val 1973 och oppositionen fick tre platser i parlamentet. Då förbjöd kungen alla partier, utformade ett nytt politiskt system och behöll den högsta makten själv. Oppositionen växte och nya partier bildades även om det förbud mot politiska partier kvarstod. Krav på demokrati både från omvärlden och invånarna själva ledde till att landet 2006 fick en ny författning som i någon mån ger medborgerliga friheter, men i praktiken har författningen inte inneburit några större förändringar i det politiska systemet. Fortfarande grips regimkritiker av polisen och sätts i häkte och grova övergrepp på oppositionella utförda av polisen är dokumenterade. Mötesfriheten är begränsad och det förekommer att demokratikämpar trakasseras.
Sedan 2010 har demokratirörelsen vuxit avsevärt i styrka, och i mars 2011 inledde oppositionella en rad protestaktioner runt om i landet. Kravallpolis placerades ut på gatorna, men protesterna avlöpte fredligt, men ledde inte heller till någon märkbar förändring.
I augusti-september 2013 var det parlamensval där oppositionen bojkottade den första omgången och menade att valen är meningslösa eftersom kungen har all makt i landet. Myndigheterna ska ha tagit många politiska fångar och bland annat ledaren för oppositionspartiet. I andra omgången av parlamentsvalet vinner en demokratiförespråkare ett av mandaten och lovar att förändra systemet inifrån.
