En torsdag
De två senaste dagarna har vi varit på Cana Primary School. Vi har bestämt en tid men sedan kommit iväg en helt annan. Efter ungefär en timmes resa på en maddrass i bagageutrymmet i en pick-up kom vi fram och upptäckte en del kommunikationsmissar, vilkt gjort att de på Cana inte ens visste att vi skulle komma. Vi har även haft en del svårgheter att få det tydligt att vi inte är inspektörer från SAM utan faktiskt volontärer som vill hjälpa till. Vi har fått sitta mycket i bakgrunden och observerat och bara en gång fått vara delaktiga, då i en geografilektion.
Skillnaderna är många och kulturkrockarna ett faktum. Men trots olikheterna finns det oerhört mycket som för oss samman här. Den kärlek, värme och vänlighet vi mött här har varit helt fantastisk, sällan har vi känt oss så välkomnade som här på andra sidan jorden. Ikväll har två av tjejerna här på Ngwane Park Youth Training Center varit här och lagat traditionell mat tillsammans med oss. Vi har pratat tro, visat kort på famijer och vänner och haft den trevligaste kvällen på länge. När vi efter middagen dricker svenskt kaffe och lyssnar på lovsång inser vi att sången som vi lyssnar på finns på både svenska, engelska och siswati. Trots att vi kommer från två helt olika delar av världen kan vi dela vår tro, be tillsammans och sjunga samma sånger. Gud är så mycket större än världens alla kulturkrockar. Amen.
