livinginswaziland.blogg.se

Söndag, dagen som alltid präglas av förvirring och likaså denna söndagen. Vart ska vi? Hur ska vi ta oss dit? Med vems bil? Denna ständiga förvirring kring bilar. Men idag var en extra stor och viktig dag, vi skulle till presidentens kyrka, aka Pastor R. Tillsammans med Sabelo och två av våra vänner här kom vi i alla fall fram till kyrkan, kraftigt försenade. Men wow vilken kyrka! Det är verkligen den största kyrkan vi varit i här, mycket folk och oerhört välstrukturerad. Powerpointpresentationer, låttexter och en enkät för alla som är där för första gången. Musiken var helt fantastisk och pastorn predikade inte så att våra öron trillade av. Vi fick även chansen att sjunga för dem vilket uppskattades oerhört mycket. Vi hade en riktigt bra, om än oerhört svettig, söndag och kände att det är nog som de säger, de har sparat det bästa till sist (för hur nycket vi än blundar för det är det tyvärr sant, det här är vår sista söndag i Swaziland). Men sen säger en av våra vänner till oss "Hör ni hur tystna barnen är?", först då blev vi faktiskt lite konfunderade över hur alla dessa hundra barn som var där kunde vara så tysta. Så fortsätter hon "Det är för att de slår barnen.." Och då ser vi honom, mannen som går runt bland barnen med både en pinne och ett bälte i handen. I kyrkan slår de barnen. Där de ska lära sig om Jesu kärlek och nåd, där blir de slagna. Vi föll i tårar och visste inte hur vi skulle hantera det, var om inte i kyrkan ska de här barnen få känna sig trygga? Vi kunde inte låta bli att på den enkät vi fick för första gången besökare tillägga att vi har svårt att förstå hur man kan använda en pinne mot barn på samma ställe som man ska lära ut om Jesu kärlek. Vi åkte därifrån med en klump i magen, i hur många mer kyrkor som vi varit i har barnen blivit slagna utan att vi sett det?