Hemma, var ligger du någonstans?
De sista dagarna har varit fyllda med skratt och tårar. Vi har tagit alla tillfällen att umgås så mycket som möjligt med våra vänner. Vi har varit inne i Manzini och sagt hejdå till denna fantastiska stad av lukter, smaker och intryck. Vi har ätit lunch med lärarna, sagt hejdå till alla studenterna och fått chansen att ha fina samtal med våra vänner. Traditionella halsband, skolans träningsdräkt och egensydda traditionella klänningar av skolans fashiondesign elever har vi fått med i resväskan för att minnas. Vi har prytt det svenska hörnet där internet finns (The Swedish Corner som rektorn på skolan kallar det för) med bilder och hade en invigning med popcorn. Vi tog ett besök till ananasfabriken så nu vet vi allt om hur man odlar ananas och blev några ananaser rikare. NPYTC har verkligen blivit vårt hem, våra vänner vår familj och vårt liv där vår vardag. Det var hemskt att säga adjö till våra vänner, många skratt, minnen, många tårar och lovord om att ses igen. Vi lämnar en del av vårt hjärta i Swaziland, lite trasiga och fyllda med minnen för livet lämnar vi nu detta fantastiska land.
