Linda Thorén
Jag heter alltså Linda Thorén och jag kommer från den fantastiska staden Norrköping där de gula spårvagnarna går och där jag växt upp. Jag har en mamma, en pappa och två bröder och jag är den högljudda, flängiga och bråkiga systern i mitten.
Lill-Linda har nu växt en aning och är nu 19 år gammal och tog studenten i våras efter att ha läst tre fantastiska år med mina vänner på Teknik med inriktning hållbart samhällsuppbyggande på Ebersteinska gymnasiet. Innan dess gick jag musikklass och musiken tar jag gärna med mig överallt. Jag spelar själv trumpet, sjunger i kör och låtsas att jag kan rappa. Att sjunga högt, dansa vilt, gå på konserter och bjuda hem duktiga musiker till mina högtalare är något av det jag uppskattar mest, efter att umgås med mina underbara vänner! Det finns ingen gräns för hur mycket tid jag kan spendera med dom eller för hur mycket jag tycker om dom. Uppskattning och kärlek till er!
Jag är medlem i korskyrkan i Norrköping och där har jag alltid varit väldigt engagerad. De senaste åren har jag trixat med aktiviteter för ungdomarna på fredagkvällar, typ tårttävlingar, hinderbanor, levande maffia, konst med skräp osv. En favorit grej är att dra med mig gänget på kanothajk till våren
Ljusslingor och vimplar är det finaste jag vet och att inreda är skitkul. Jag älskar att åka skridskor och skidor men trots övning saknas färdighet. Favorit filmen är Lejonkungen och jag kan nästan alla repliker. Om ett skratt förlänger livet har jag nog chans att bli ett par år äldre och jag har en välfylld anteckningsbok där jag skriver upp alla tillfällen jag har skrattat så att jag gråter. Miljö, jämställdhet och rasism är frågor jag engagerar mig mycket i och diskuterar gärna dessa med mina vänner. Jag tycker om att överraskas nästan lika mycket som att överraska och att överdriva är något som ligger i min natur.
Att resa, vara på äventyr och att lära sig saker är topp tre bästa sakerna och lätta att kombinera. Både med min familj och med mina vänner har jag varit ute och rest mycket och jag har bland annat varit i Jordanien, Nepal och Centralafrikanska Republiken. Samtidigt som jag tycker det är fantastiskt att resa runt får jag ont i hjärtat av mycket jag ser. Att vi har så mycket välfärd i jämförelse med många andra. Men jag inser också att man på andra platser har mycket som vi inte har och att vi alla skulle må bra av att dela med oss av vår verklighet.
Bilder från när jag var i Centralafrikanska Republiken
Med detta i bagaget är jag jättepeppad på denna resa och jag tror den kommer bli fantastiskt lärorik och jag hoppas också att få kunna bidra till en förändring.
Häj
